Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Senast uppdaterad 2 februari 2017

I en studie publicerad i tidskriften Nature beskrivs 83 genetiska variationer i vårt DNA som styr hur långa vi blir. Studien är författad av hela 300 forskare från fem kontinenter och är baserad på 700 000 studiedeltagare.

Eftersom det redan är känt att föräldrar som är över genomsnittet i längd får barn som också är över genomsnittet och föräldrar som är under genomsnittet får kortare barn är det tydligt att längd går i arv via våra gener.

Men exakt vilka gener som spelar roll och hur de är förändrade för att ge variation från person till person har inte tidigare kartlagts i så stor utsträckning som nu.

Tidigare studier har upptäckt genvariationer som påverkar längden med endast någon millimeter. Bland de 83 genetiska variationer som beskrivs i den senaste studien finns enskilda som kan påverka längd med hela två centimeter. Det är en enorm påverkan menar forskare bakom studien.

Generna som är påverkade av dessa variationer styr bland annat utveckling av ben och brosk samt produktion av tillväxthormoner.

Oanade tillämpningar

Metoden som ligger bakom denna upptäckt vill forskare nu tillämpa på helt andra forskningsområden.

I denna studie började forskare med ett synligt drag (längd) och arbetade sig bakåt för att identifiera hur gener styr detta attribut och vilka genförändringar som gör oss alla olika. Med samma tillvägagångssätt vill forskare nu studera vad som ökar risken för vanliga sjukdomar som cancer, diabetes, schizofreni eller hjärtsjukdom.

De hoppas identifiera gener som förklarar varför till exempel vissa får en hjärtattack i tidig ålder trots en hälsosam livsstil, vilka barn som kommer drabbas av leukemi och vilken behandling som kommer ge bäst resultat. Detta är grunden till precisionsmedicin, då behandlingar och förebyggande insatser skräddarsys till varje individ.

Ingrid Lund
Medicinsk Journalist
Ingrid Lund har en Bachelor of Science i anatomi och cellbiologi från McGill University (2013) samt en Master of Science i biomedicin från Karolinska universitetet (2015).
Publicerad 2 februari 2017