Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Senast uppdaterad 30 januari 2017

Genom statistiska modeller har forskare undersökt trender i dödlighet och antal dödsfall av malign melanom i Australien, USA och Sverige fram till år 2050. Resultaten presenterades vid European Cancer Congress 2017.

Analysen fann att dödlighet i hudcancer nådde sin topp i Sverige år 2010 och lär fortsätta sjunka. I 2050 förutser forskare att dödlighet i Sverige kommer vara 1,5 gånger längre, ungefär vid samma nivå som år 1985. Detta motsvarar en minskning från fem till tre dödsfall per 100 000 män och från 2,7 till 2,1 per 100 000 kvinnor.

Men med en befolkning som lever längre kommer dock det totala antalet dödsfall fortsätta att öka fram till omkring 2030-2035.

Hur ser framtiden ut med effektiv behandling?

Denna analys räknade med att det inte fanns någon effektiv behandling för malignt melanom. Forskarna gjorde en ytterligare beräkning förutsatt att det från och med 2015 fanns en behandling som kunde minska dödsfall med 25 procent. Om behandling dessutom finns tillgänglig till alla patienter skulle även antalet dödsfall sjunka så att det år 2050 motsvarar de siffror vi såg år 2000 då 231 män och 174 kvinnor dog av malignt melanom.

Idag är det personer födda mellan 1900 och 1960 som har högst risk att dö av malignt melanom. Detta på grund av låg kunskap om skadorna av för hög exponering för solljus och UV-strålning på den tiden. Det är framförallt ökad medvetenhet och användandet av solskydd i större utsträckning som sett till att dödlighet sjunkit och fortsätter göra det, menar forskare bakom studien. Screening för att tidigt upptäcka hudcancer har däremot inte bidragit till att få bukt på dödlighet.

Forskare bakom studien understryker även att effektiv behandling för hudcancer börjar bli tillgänglig men att det fortfarande är en lång väg tills vi har en behandling som kan förlänga livet med flera år och samtidigt ge hög livskvalitet.

Ingrid Lund
Medicinsk Journalist
Ingrid Lund har en Bachelor of Science i anatomi och cellbiologi från McGill University (2013) samt en Master of Science i biomedicin från Karolinska universitetet (2015).
Publicerad 30 januari 2017