Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Senast uppdaterad 7 april 2017

Gränsen för vad som anses vara en normal mängd fett i levern bör sänkas, menar forskare bakom studien. Bild: Thor Balkhed/Linköping University

Standardmetoden för att upptäcka fettlever är idag att ta ett vävnadsprov eller biopsi med hjälp av en nål som sticks in i levern. Det kan upplevas obehagligt för patienten och det finns en liten risk för blödning.

Forskare vid Linköping universitet menar att metoden kan bytas ut i de flesta fall av en smärtfri MR-undersökning.

I deras senaste studie undersöktes 94 personer med MR som redan lämnat blodprov där det upptäcktes en indikation på fettlever. En MR-undersökning kan mäta procent av levervikten som är fett och kan även upptäcka väldigt små mängder.

Idag räknas 5 procent fett i levern som gränsen för att kunna ställa diagnosen fettlever med MR-undersökning. Men även mindre mängder fett kan orsaka leverskador och därför vill forskarna bakom studien rekommendera att gränsen sänks.

– Vår studie visar att alla som hade så lågt som tre procent fett i levern enligt MR-undersökning hade fettlever när biopsier undersöktes med mikroskop. Genom att sänka gränsen till 3 procent skulle vi fortfarande ha 100 procent säkerhet när vi ställer diagnos men vi skulle upptäcka betydligt fler personer med fettlever, säger Stergios Kechagias, ansvarig forskare bakom studien, i ett pressmeddelande.

Vad är fettlever?

Överskott av energi från mat och dryck kan lagras som fett i levern, ett tillstånd som kallas fettlever. Det har länge kopplats till hög alkoholkonsumtion men har även ett samband med övervikt och kallas då icke alkoholrelaterad fettlever.

Omkring 25 procent av vuxna i Sverige har denna form av fettlever, oftast utan att veta om det. Men fettlever kan öka risken för diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Mängden fett i levern kan påverkas genom att göra hälsosammare livsstilsval.

Ingrid Lund
Medicinsk Journalist
Ingrid Lund har en Bachelor of Science i anatomi och cellbiologi från McGill University (2013) samt en Master of Science i biomedicin från Karolinska universitetet (2015).
Publicerad 7 april 2017