Åkersorkar (hamsterliknande gnagare) är kända för att leva i monogama förhållanden. En hona och en hane som bildar ett socialt band lever tillsammans resten av livet.

Teckning på Microtus ochrogaster (Praire voles på engelska, i familjen åkersork) från Emory University.

Denna djurart har hjälpt forskare förstå vilka signaler i hjärnan som manar två individer att knyta ett socialt band.

Tidigare studier har visat att signalämnena oxytocin och dopamin är viktiga i denna process men det har varit svårt undersöka och därmed förstå vilka signalbanor som är inblandade hos människor som lever i par.

I den senaste studien har forskare därför ”tjuvlyssnat” på hjärnsignaler hos en åkersork-hona under en period då honan och hanen umgås och knyter kontakt.

Resultaten visar att signaler från hjärnans beslutsfattande centrum som kontrollerar belöningscentrat är viktiga. Hur stark kopplingen är mellan de två hjärnregionerna förutspår hur snabbt honan och hanen bildar ett socialt förhållande, något som forskare kan se då åkersorkarna börjar kura ihop sig tillsammans och gosa.

Forskare kunde även artificiellt stimulera nervbanorna i honan vilket ledde till en starkare hjärnkoppling och att paret snabbare började kura ihop sig tillsammans.

Nu tror forskare bakom studien att variationer i samma hjärnkopplingar i människor kan förklara skillnader i social förmåga. Resultaten öppnar därmed upp för möjligheter att ingripa och förbättra social förmåga hos till exempel personer med autism som ofta har svårt med sociala interaktioner.