Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Senast uppdaterad 14 december 2016

Om Pokémon Go faktiskt har en positiv hälsoeffekt har bara varit spekulationer - tills nu.

Pokémon Go uppmuntrar till promenad och till och med löpning för att fånga så många karaktärer (pokemon) som möjligt och nå nya, högre nivåer i spelet. Men att det skulle ha en långvarig effekt på hälsan genom ökad fysisk aktivitet har ännu bara varit spekulationer och inte baserat på vetenskapliga studier.

Därför har forskare vid Karolinska institutet rekryterat över 1100 Pokémon Go spelare och utvärderat hur mycket de ökat sin fysiska aktivitet efter att de installerat spelet i mobilen. Granskningen gjordes med hjälp av stegräknaren som också är installerad i alla iPhone mobiler.

Ökad fysisk aktivitet – i sex veckor

Bland unga vuxna i åldern 18 till 35 tog spelare i snitt 955 extra steg per dag under den första veckan efter att spelet installerats. Detta motsvarar 11 minuters extra fysisk aktivitet och är ungefär hälften av Världshälsoorganisationens rekommenderade minimum på 150 minuters fysisk aktivitet i veckan.

Effekten minskade gradvis under följande veckor och efter sex veckor hade antalet dagliga steg gått tillbaka till samma nivå som innan spelet installerades i mobilen.

”Överdrivet optimistiskt”

Forskare bakom studien påpekar att resultaten kan se annorlunda ut bland yngre barn och för de som fått en ihållande effekt av Pokémon Go är spelet fortfarande värdefullt.

– Men att påstå att Pokémon Go skulle ha en betydande effekt på det globala problemet med fysisk inaktivitet, vilket gjorts i många medier, är nog överdrivet optimistiskt, säger Peter Ueda, en av författarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Studien har gjorts i samarbete med Harvard University och publicerades i tidskriften BMJs julnummer. I specialnumret publiceras varje år lite lustiga men också tankeväckande studier.

Ingrid Lund
Medicinsk Journalist
Ingrid Lund har en Bachelor of Science i anatomi och cellbiologi från McGill University (2013) samt en Master of Science i biomedicin från Karolinska universitetet (2015).
Publicerad 14 december 2016