Sambanden mellan naturlig DNA-process och psykisk hälsa framkommer i en studie från Sahlgrenska akademin på patienter med Cushing’s syndrom.

– Om man kan verifiera och upprepa de här resultaten i andra studier så skulle det kunna ha betydelse för framtida behandlingsmöjligheter av stressframkallad psykisk ohälsa, säger Camilla Glad, disputerat forskare på Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition.

Cushing’s syndrom är en ovanlig sjukdom som innebär kraftig överproduktion av kortisol till följd av en godartad tumör i hypofys eller binjure.

En del patienter kommer aldrig tillbaka i arbete …

Patienternas kännetecknas av bland annat bukfetma, kraftiga fettsamlingar i ansikte och nacke, högt blodtryck och diabetes. De riskerar även att i hög utsträckning drabbas av ångest, depression och kognitiv nedsättning.

– Även om de kroppsliga symptomen förbättras efter operation av tumören så visar våra tidigare studier att de psykiatriska besvären till stor del ofta kvarstår. En del patienter kommer aldrig tillbaka i arbete och kanske inte ens vågar ut i samhället för de vardagliga bestyren, säger Camilla Glad och fortsätter:

– Det är helt enkelt en patientgrupp med stora problem där vi är väldigt angelägna om att hitta nya möjligheter att hjälpa.

Stressbelastning påverkar DNA

Tidigare studier på enskilda gener har visat att extrem stress med tillfälligt höga kortisolnivåer påverkar DNA-metyleringen (geners uttryck eller egenskaper förändras).

I denna studie har forskare för första gången någonsin studerat DNA–metylering i hela mänskliga arvsmassan hos patientgruppen och resultatet är tydligt: Personerna med Crushing’s syndrom hade betydligt lägre metyleringsgrad än en frisk kontrollgrupp.

Forskarna hittade dessutom anledningen till varför patienterna ofta drabbades av ihållande psykiatriska problem. Fynden gjordes i gener kopplande till kortisolkänslighet samt utveckling i hjärnan.

Behandling för att dämpa effekterna

– Om man har en programmerad känslighet för kortisol som gör att man svarar med depressioner och ångest vid mycket lägre nivåer så är det inte bra för framtiden. Det här är förändringar av DNA som har potential att hänga kvar under resten av livet, och som även kan gå i arv, säger Camilla Glad.

Hon bekräftar även att om man kan visa att DNA-metyleringen leder till påverkade nivåer av vissa proteiner, öppnar det upp för nya behandlingsmöjligheter.

– Jag tror inte att vi med dagens kunskap kommer att kunna påverka själva DNA-metyleringen i sig men däremot på sikt motverka dess effekter, säger hon.