Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Senast uppdaterad 12 maj 2017

När gravida infekteras med malariaparasiter är det inte bara mamman som drabbas utan även fostret. Parasiterna tar för sig av viktiga näringsämnen som är ämnade för fostret och barnen föds därför ofta små.

Om inte kvinnan får förebyggande medicin som ökar motståndskraft för malaria är behandlingsalternativen få. Utveckling av resistens mot dagens läkemedel är dessutom vanligt. Men nu visar svenska forskare vid Uppsala universitet och Karolinska institutet avgörande mekanismer bakom malariaparasiten som banar väg för nya läkemedel speciellt för gravida kvinnor.

Malariamedicin specifikt för gravida kvinnor

När malariaparasiten infekterar moderkakan hos en gravid kvinna drabbas främst röda blodkroppar. Parasiterna i blodkropparna utsöndrar klistriga proteiner som sätter sig på ytan av röda blodkroppar och gör att hundratusentals parasiter fastnar i moderkakans kärlvägg och orsakar inflammation.

Förstföderskor blir speciellt drabbade av svåra långvariga infektioner då de inte har byggt upp immunitet mot parasitens klistriga proteiner.

I den senaste studien från Uppsala universitet upptäcker forskare ett ytterligare protein, PTEF, som spelar en avgörande roll för att parasiten ska kunna producera massor av ”klisterprotein”. PTEF ser nämligen till att trappa upp cellens produktionshastighet.

– Men vi kan nu hindra att detta sker och i framtiden utveckla läkemedel som förhindrar ansamlingen av parasiter i moderkakan. Vi tror att det i framtiden kan bli möjligt att leverera små molekyler snarare än traditionell antibiotika för att förebygga att kvinnor och det ofödda barnet drabbas av malaria under graviditeten, säger Mats Wahlgren, en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Varje år drabbas 50 miljoner gravida kvinnor av malaria. Hos mamman orsakar infektionen blodbrist när parasiten angriper moderkakan medan barnets utveckling påverkas av näringsbrist.

Ingrid Lund
Medicinsk Journalist
Ingrid Lund har en Bachelor of Science i anatomi och cellbiologi från McGill University (2013) samt en Master of Science i biomedicin från Karolinska universitetet (2015).
Publicerad 9 maj 2017, senast uppdaterad 12 maj 2017