Selma Koso, grundare och ordförande för Paraply
Senast uppdaterad 19 februari 2020

Selma Koso, grundare och ordförande för Paraply.

Symptom hos små barn

Det är alltid svårt att tala om symptom på sexuella övergrepp, men ett barn som utsatts för sexuella övergrepp visar i regel upp tecknen på att det mår dåligt; tecken som också kan överensstämma med andra orsaker till försämrat mående och dysfunktionalitet. Det kan handla om att barnet blir introvert, att det är utåtagerande, att det går tillbaka i utvecklingen och till exempel börjar kissa på sig igen efter att det varit torrt en längre tid. Det finns dock tecken som anses mer specifika för just sexuella övergrepp. Förutom de mest uppenbara symtomen som veneriska sjukdomar och skador på genitalier, visar utsatta barn ofta tecken som ett överdrivet sexualiserat beteende, djup rädsla och ambivalens inför specifika personer och uttryck för ångest i relation till på- och avklädande, sänggående och duschning.

Äldre barn och tonåringar

Det kan vara svårare att upptäcka sexuella övergrepp hos äldre barn. I regel anförtror tonåringar sig också hellre till sina kompisar medan yngre barn tenderar att berätta för någon betrodd vuxen, om de berättar. Vanligaste orsaken till att sexuella övergrepp bland tonåringar avslöjas är att den utsatta killen eller tjejen själv berättar om det för någon som den har förtroende för. Promiskuitet eller tvärtom, och avhållsamhet kan vara en reaktion på ett sexuellt trauma liksom utåtagerande beteenden och självskadebeteenden.

Beteendemässiga tecken – psykiska symptom

Barn visar sällan upp de fysiska skadorna som beror på sexuella övergrepp, vilket kan vara svårt att upptäcka på äldre barn. Därför är det viktigt att uppmärksamma förändringar i barns beteende då det är det vanligaste tecknet på sexuella övergrepp. När barn mår psykiskt dåligt tar det sig ofta uttryck i fysiska symptom, detta kallas för psykosomatiska besvär, och kan innebära huvudvärk, magsmärtor, viktökning eller viktnedgång samt självskada. Dessa är inte specifika, men tillsammans med Beteendeavvikelser har de fysiska symtomen sin grund i att barn far illa.

Exempel på beteendemässiga tecken:

  • Rädsla för att gå hem/till skolan/ vara ensam med en viss person
  • Håglöshet
  • Ängslan, oro, nedstämdhet, aggression
  • Plötsligt ändrat beteende eller känslomässig instabilitet
  • Sexualiserat beteende (avancerat för åldern)
  • Våld eller övergrepp mot andra barn eller ungdomar
  • Självskadande beteende (skärande, rispande, självmordstankar eller försök)
  • Missbruk av alkohol eller droger
  • Onormala sexuella beteenden genom lek, ord eller teckningar
  • Om barnet simulerar sex, till exempel stoppar in objekt i slid- eller analöppningen på sig
    själv, andra barn eller dockor/leksaker

Fysiska tecken på sexuella övergrepp

  • Återkommande smärta i halsen och svalget
  • Rodnad och/eller sveda i underlivet
  • Skador i underlivet eller ändtarmsöppningen
  • Greppmärken på lår eller skinkor
  • Infektioner i underlivet, sexuellt överförbara sjukdomar
  • Svårigheter vid urinering, sittning

Vad kan vi göra? 

Våga fråga barnet. Fråga om den har varit med om något som inte känts bra, en dålig beröring eller om någon har tvingat hen att göra saker som barnet inte velat och som har skrämt barnet. Får du i inget svar första gången så är det viktigt att fråga flera gånger.  Det allra viktigaste är att tro barnet. Om barnet väljer att berätta så är det vanligast att börja göra det i små doser för att testa hur mycket den vuxna kan ta emot. Barn slutar berätta om de märker att den vuxna på något sätt blir påverkad av berättelsen. 

Berätta att förövaren är den som har gjort fel, men undvik att säga saker som att förövaren ska straffas eller liknande, för förövaren kan vara någon barnet bryr sig om och inte vill råkar ut, framförallt pga barnet.

Berätta att det inte är barnets fel, och uppmuntra till fortsatt berättande. Beröm barnet fōr att den berättar. Visa att du bryr dig och finns där, berätta om barns rättigheter, kroppsintegritet och rätten till att vara trygg. 

Viktigt att anpassa efter barnets ålder och mognad. Mindre barn kan ha svårt att berätta då de inte har orden fōr att uttrycka sig. Då kan man prata om rätten till egen kropp, bra och dålig beröring och bra och dåliga hemligheter. 

Denna insändare har granskats av Dagens Hälsa innan publicering.

Selma Koso
grundare och ordförande för Paraply
Publicerad 16 december 2019, senast uppdaterad 19 februari 2020