Så här går det till i labbet:
- En forskare läser upp en rad ord för en försöksperson. Orden är till exempel kudde, täcke, natt och dröm. Alla ord har med sömn att göra men detta ord nämns inte.
- Deltagaren förhörs en stund senare om vilka ord den har hört. Forskaren frågar om de hörde något ord på S. Deltagaren svarar att de inte hört det.
- Sen frågar forskaren om de hört ordet ”sömn”. Deltagaren vet att den inte kan ha hört det ordet eftersom det börjar på S men ordet känns ändå bekant.
- Ordet sömn blir ett falskt minne och deltagaren rapporterar att det känns som en deja vu.
Déjà vu i magnetröntgen
Detta försök har forskare utfört samtidigt som en magnetröntgen tar bilder på deltagarens hjärna. Tjugoen försökspersoner deltog i denna studie och forskare anade att minnescentrum i hjärnan skulle spela en betydande roll.
Det var istället den främre delen av hjärnan som visade sig vara aktiv, den del som har en beslutsfattande roll.
Déjà vu – hjärnans faktagranskare
Teorin lyder nu att den främre delen av hjärnan då och då dubbelkollar informationen i vårt minne och granskar vad vi har upplevt. Det verkar som om det kan uppstå skillnader mellan vad vi tror vi upplevt och vad vi faktiskt har upplevt, som när vi tror vi hört ordet sömn men vet att vi inte har det. Då blir det en konflikt i den främre delen av hjärnan och det upplevs som deja vu.
Deja vu kan därför vara ett tecken på att våra hjärnor fungerar som de ska och minskar risken att vi ska minnes fel. Det kan också vara en förklaring varför deja vu är vanligare bland unga och försvinner med åldern, i takt med att minnet försämras.
Nu är frågan om personer som sällan får deja vu inte har lika väl fungerande fakta-granskning i minnescentrum eller om de har ett bättre minne till att börja med, där inga fel upptäcks och deja vu inte triggas.
