Dudi Warsito, Medicinsk redaktör
Senast uppdaterad 22 oktober 2020
Cancercell som delar på sig

1971 inledde USAs dåvarande president, Richard Nixon, kriget mot cancer. Det var en satsning som syftade till att öka vår förståelse för cancerns biologi, förbättra behandlingsmetoderna och ett botemedel. Sedan dess har över hundra miljarder kronor spenderats på cancerforskning – och det bara i USA. Om man lägger till alla de hundratals miljarder som spenderats i resten av världen förstår man ganska snabbt hur mycket pengar kriget har kostat.

Men trots alla kampanjer, rosa band och alla hundratals miljarder kronor, varför har vi fortfarande inte botat cancer än?

Cancer är inte en sjukdom

Cancer består av hundratals sjukdomar som kännetecknas av okontrollerad cell tillväxt. Varje cancerform härstammar från olika delar av kroppen, uppstår av olika anledningar och har olika egenskaper. Det stora antalet cancerformer är en stor bidragande faktor till varför det inte finns någon silverkula mot cancer.

Varje cancerform är inte likadan

Det är lätt att tro att alla bröstcancrar är likadana. Likaså alla lungcancrar, prostatacancrar och hjärncancrar. Vore det så lätt hade vi nog redan botat de flesta cancerformerna idag. Men i verkligheten är inte varje cancerform den samma. En tumör kan bestå av olika typer av cancerceller, där varje typ har sina unika egenskaper. Detta gör behandling betydligt svårare; vissa celltyper dör vid cytostatika- och strålbehandling medan andra är motståndskraftiga. För att behandlingen ska vara effektiv måste alla celler dödas.

Cancerceller utnyttjar friska celler

En cancercells överlevnad och spridning beror på dess tillgång till föda och tillförsel av syre. Detta får de genom att kommunicera med friska celler. Cancerceller har även förmågan att trycka ner immunförsvaret, vilket hjälper dem att överleva och sprida sig.

Mästare på att anpassa sig

Cancerceller är hårt ansatta – dels av immunförsvaret, men även av olika former av behandlingar såsom cytostatika och strålning. För att överleva i den tuffa miljö de lever i behöver de anpassa sig – och cancerceller är mästare på just det. Genom att förändra sin arvsmassa, DNA:t, kan cancercellerna förändra sina egenskaper och behov för fortsatt överlevnad. Ett exempel är celler i en tumör som har vuxit så mycket att den inte får tillräckligt med blodtillförsel – och därmed syre – för att fortsätta växa. En liten andel celler i tumören kan sänka sina krav på blod- och syretillförsel, genom att förändra sitt DNA, och därmed fortsätta växa i den syrefattiga miljön.

Precis som antibiotikaresistenta bakterier, kan cancerceller utveckla resistens mot cancerbehandling. Det är inte ovanligt att cancerpatienter som i början svarar bra på cytostatikabehandling, senare utvecklar motståndskraft mot läkemedlet. Detta beror på att cancercellerna anpassat sig och utvecklat ett skydd mot behandlingen.

Cancerstamceller – modercellen till alla cancerceller

Genom åren har forskarna börjat spekulera i att det finns så kallade cancerstamceller. Precis som normala stamceller, som kan ge upphov till olika celltyper (bröst-, lung-, hudceller m.fl.), kan cancerstamceller ge upphov till olika cancercellstyper. Stamceller är således moderceller till alla andra celler. Cancerstamceller har visat sig vara motståndskraftiga mot flera av dagens behandlingsformer. Även om läkarna lyckas ta kål på alla cancerceller i en tumör, räcker det med att en cancerstamcell överlever för att en ny tumör ska bildas.

Hur ser framtiden ut?

Det är lätt att bli dyster när man förstår komplexiteten av cancer. Men faktum är att alla miljarder kronor som lagts ner på cancerforskning har lett till påtagliga resultat; överlevnaden ökar vid all cancer.

Idag pågår intensiv forskning om hur nanoteknologi kan förbättra behandlingen av cancer. Med hjälp av den nya tekniken blir det lättare att exakt veta var cancercellerna finns och leverera läkemedlet direkt till cancern, utan att påverka de friska vävnaden som vid cytostatika.

Ju mer vi förstår cancer, desto bättre verktyg kan vi utveckla för att hitta och bekämpa den.

Dudi Warsito
Medicinsk redaktör
PhD i medicinsk vetenskap från Karolinska Institutet och en masterexamen i molekylära livsvetenskaper från Stockholms universitet.
Publicerad 7 oktober 2020, senast uppdaterad 22 oktober 2020